Lilla

Jag tänkte jag skulle ta bort och skapa en del nya kategorier. Om jag ändrar inläggen till en annan kategori..ser ni det då? eller kan jag bara göra det ändå?

I dag har vi röjt hus. Vi har rensat och varit på tippen 2 grr. I morgon blir det klädinsamlingen. Jag har packat ner mitt syrum och alla tyger. Dessa ska få åka till dansföreningen och bli använda där. Jag skänker hälften till Move it som jag kommer att få in. Kläder finns det ju också en del så de blir med de också.

Alex har flyttat in i detta rum nu i gen..skönt för henne. Äntligen ska vi få plats här i gen, men det är inte klart än. Jösses vad jag har halkat efter med allt.

Det känns både skönt och vemodigt att sluta, men jag har inget sting kvar..har släppt allt och vägrar tänka på det. Just nu längtar jag bara efter att få inreda mitt hus med nya saker och levande ljus. Jag älskar hösten och dess mörker.

På måndag blir det en riktig storstädning här. På Lördag ska vi städa i den nya lokalen och fixa till inför workshopen nästa helg..ska bli kul det..kul,kul

Ångest kan drabba vem som helst. Jag har haft det! mellan 28-30 gråt jag bort den mesta av tiden.

Jag kunde inte gå någonstans utan mina barn, deras små händer att hålla i var en trygghet för mig. Jag kunde inte stå i köer, kändes som hela affären skulle ramla över mig. Alla tittade på mig ( trodde jag ). Jag kunde inte gå över broarna ensam, då vek sig benen.

Ni måste vända detta till något positivt. För att klara av och komma över ångesten måste ni utsätta er för det jobbiga. Göra sakerna ni inte klarar av.

När du går över bron tex: I stället för att tänka NU dör jag alla tittar på mig! går jag konstigt, så tänk!

Här kommer jag, de tittar på mig för att jag är fin, de gillar säkert mina byxor eller tänk bara på något roligt.

Jag försökte vända på detta och jag vet inte vad det berodde på men det bara försvann. Nu klarar jag av att prata bland folk, sitta på möten. Det värsta var att inte klara av sina egna kalas, vara där det var mycket människor. Kunde inte lyfta koppen, då höll jag på att skaka sönder.

Ni måste vända tankarna till positiva tankar. Lyfta fram de bra sakerna du gjort i ditt liv. Jag ursäktar mina misstag att jag var UNG, OMOGEN och oerfaren. Jag vill inte prata om misstagen, men jag har bearbetat dem. På mitt sätt.

Den bästa medicinen är att tänka positivt..jag lovar

Jag tänkte jag skulle försöka mig på att uppmuntra alla ungdomar som är deprimerade eller har kärleksproblem eller andra problem

För det första till er jag känner och de som finns runt mig. Ni är toppen! ni utbildar er, ni jobbar extra, ni tar ansvar för det ni gör. Sån var inte jag kan jag berätta. Jag blev inte ansvarsfull förrän jag fick barn, så jag beundrar er väldigt mycket. Inte konstigt om ni blir deprimerade i bland. Och gör man rätt för sig så är det inget att vara orolig för eller hur? Ångest i ungdomen hör till, det tror jag alla har. Det är liksom aldrig bra. Vad ska jag bli? när ska jag ha barn? kommer jag att träffa någon? Lugn det kommer, ni hinner. Ta dagen som den kommer i stället.

Jag kommer i håg att man inte riktigt tog vara på tiden. Man var mycket uttråkad osv. I stället för som jag nu vet att när man får barn så HAR men verkligen ingen EGEN tid så njut av er ensamhet. Mysa till det hemma, läs böcker eller något annat du tycker är kul. Träffa kompisarna. Ta hand om DIG. För sedan kommer du knappt ha ork att klippa tånaglarna. Det är SANT.

Kärleksbekymmer............

Det finns inget som gör så ont som att bli dumpad av en kille. Jo när någon som du bryr dig om dör, men den personen tyckte i alla fall om dig. Man känner sig totalt RATAD. Det värker i kroppen och man gråter och gråter. Men gör det GRÅT,GRÅT,GRÅT, för annars går det aldrig över. Det var så bra trodde man och helt plötsligt så vill han inte ha dig längre. Det värsta är när du inte får en ärlig förklaring. DET är dåligt och fegt och då är han inte värd dig KOM I HÅG DET. Vilken mes eller hur?

Jag visade aldrig att jag blev ledsen fö den som dumpade mig. Jag försökte låtsas som ingenting. Var väldigt glad speciellt när han fanns runt mig..........NONCHALANS biter på en kille. Till slut springer de som yra höns runt dig och vet inte riktigt hur de ska bete sig. Ha ha det är riktigt kul kan jag lova. Men överdriv inte, då lyser det i genom. Då kan du tänka på det sen i stället. Han var visst lite intresserad ändå, och du har liksom visat att du krusar banne mig ingen. Han kanske till och med ringer dig i gen och då tänker du bara ..men snälla nån vicken idiot, för du har gråtit färdigt. Det kanske till och med har dykt upp någon annan som du tycker är gullig.

Det var lite tips från mig som har landat på jorden, för det kommer ni också göra en dag. När man blir runt 30-35 så tror jag ni ska ha hittat er själva. Det är faktist en härlig ålder 30-40. Nästa år fyller jag 40. Då kanske det är jag som sitter där med DÖDSÅNGEST..man vet aldrig. Lev livet och ta hand om er

Nu är snart semestern slut, bara denna vecka kvar. Tänk att det är likadant varenda år.....jag älskar när det blir som vanligt i gen. Jobb, dagis och skola det är sånt man mår bra av...faktist. Det är skönt att vara ledig och få sova på morgonen..men inte hur länge som helst. Någon ordning måste det väl vara.

Märker att Noah börjar längta efter sina kompisar nu. Tjejerna börjar dansa runt i gen och jag ska stääääääääääääääääda huset och fixa och greja. Längtar efter Ikea så jag tror jag döör. När Ikea öppnade i Karlstad skulle jag vara först på plats.....har inte varit där ÄN! ett år sen de öppnade. men nu bär det av snart. Nytt poslin ska inhandlas, nya fräscha sängkläder och en massa bra förvaringssaker och en massa mys.

Ser verkligen fram emot den här hösten.................. det är så mycket jag inte brytt mig om, mycket som förfalligt och nu ska det bli ordning i gen

I går var vi hos min kusin i Åmål. Noah hamnade verkligen på rätta stället, vilka vildar. De fann varandra verkligen direkt och det var ett himla röj. Jättetrevligt var det....varför gör man inte sånt oftare?........